Gympaläraren
Intressant program, men det dyker upp många frågor om krav, konsekvenser, föräldrars vs skolans/samhällets ansvar o s v.
Jag har ju inga barn själv, så det finns säkert de som tycker att jag inte har rätt att uttala mig, men det gör jag ändå :).
Jag undrar t ex varför många av ungarna inte hade träningskläder med sig. Ser inte föräldrarna till det? eller har man inte koll på kidsens schema? En hade inte råd. Det är ok, men alla andra?
17 av 30 st i en klass dök inte upp på gympan utan några konsekvenser? Wtf? Jag antar att lärarna vill göra mer, men att en del föräldrar gör att lärarna inte vågar ställa krav. Lärarna verkade lite uppgivna.
När Kalle ställde krav på, "tvingade", den ensamme Sebbe att gå på lektionen, så var det helt plötsligt någon som brydde sig. Jag är 110% säker på att Sebbe kommer må jäkligt mycket bättre när detta tv-program är över.
Det är lätt att komma utifrån o ha fria tyglar och inte ha något eget ansvar för eleverna, men ofta är det ju små förändringar som behövs. Han fixade en tvättmaskin och lånekläder. Det var ju bra att ta bort en av ursäkterna, men den stora grejen var att han ärligt brydde sig om de är med eller inte.
Det är ju precis som på en arbetsplats med vuxna. Alla vill bli sedda och det är viktigt med tydliga krav/förväntningar, mål, syfte o s v.
Folk mår bra av krav. Inte av kravet i sig självt, utan att det faktiskt har betydelse för någon annan vad du gör. Det gäller barn, ungdomar, vuxna och pensionärer.
Eftersom en del läser in mycket ondska i ordet krav, så är det kanske på sin plats att min definition på krav inte är "Bryter du det minsta mot någon regel så får du stryk". Sådana krav vill jag inte ha. När jag tänker krav, så tänker jag mig närmare förväntningar, men ordet förväntningar känns lite svagt. Någonstans mittemellan. Att någon blir besviken på dig om du inte gör detta. Ungefär så.
http://www.svtplay.se/video/6991177/gympalararen/gympalararen-avsnitt-1?start=auto
Jag har ju inga barn själv, så det finns säkert de som tycker att jag inte har rätt att uttala mig, men det gör jag ändå :).
Jag undrar t ex varför många av ungarna inte hade träningskläder med sig. Ser inte föräldrarna till det? eller har man inte koll på kidsens schema? En hade inte råd. Det är ok, men alla andra?
17 av 30 st i en klass dök inte upp på gympan utan några konsekvenser? Wtf? Jag antar att lärarna vill göra mer, men att en del föräldrar gör att lärarna inte vågar ställa krav. Lärarna verkade lite uppgivna.
När Kalle ställde krav på, "tvingade", den ensamme Sebbe att gå på lektionen, så var det helt plötsligt någon som brydde sig. Jag är 110% säker på att Sebbe kommer må jäkligt mycket bättre när detta tv-program är över.
Det är lätt att komma utifrån o ha fria tyglar och inte ha något eget ansvar för eleverna, men ofta är det ju små förändringar som behövs. Han fixade en tvättmaskin och lånekläder. Det var ju bra att ta bort en av ursäkterna, men den stora grejen var att han ärligt brydde sig om de är med eller inte.
Det är ju precis som på en arbetsplats med vuxna. Alla vill bli sedda och det är viktigt med tydliga krav/förväntningar, mål, syfte o s v.
Folk mår bra av krav. Inte av kravet i sig självt, utan att det faktiskt har betydelse för någon annan vad du gör. Det gäller barn, ungdomar, vuxna och pensionärer.
Eftersom en del läser in mycket ondska i ordet krav, så är det kanske på sin plats att min definition på krav inte är "Bryter du det minsta mot någon regel så får du stryk". Sådana krav vill jag inte ha. När jag tänker krav, så tänker jag mig närmare förväntningar, men ordet förväntningar känns lite svagt. Någonstans mittemellan. Att någon blir besviken på dig om du inte gör detta. Ungefär så.
http://www.svtplay.se/video/6991177/gympalararen/gympalararen-avsnitt-1?start=auto